Obok förlag


 

Utdrag ur
Öppen källkod i Sverige av Monika Orski
ur det inledande kapitlet Vad är öppen källkod?

Öppen källkod och fri programvara

Öppen källkod och fri programvara kan betraktas som ungefärliga synonymer, även om kriterierna för att någonting skall vara fri programvara är något hårdare än för att det skall vara öppen källkod. Observera dock att ordet "fri" här används i sin sedan länge vedertagna svenska betydelse, inte som det i modernt anglifierat språkbruk ibland gör i betydelsen "gratis". Om jag säger att någon är en fri människa, menar jag inte att han är en slav som någon annan har fått till skänks. Fri programvara kan alltså mycket väl vara program jag har betalat för, och program jag har fått gratis behöver inte vara fri programvara.

Skillnaden mellan öppen källkod och fri programvara är främst filosofisk. Rörelsen som använder termen fri programvara har en inställning som kan betraktas som politiskt, med en övertygelse om att alla program bör vara fria, och i många fall att det rent av är omoraliskt att använda upphovsrätten till att undanhålla någon annan någon form av information överhuvudtaget. Bland dem som använder termen öppen källkod finns fler med en mera renodlat pragmatisk inställning, snarare att det lönar sig att publicera program än att det har något egenvärde att göra det. Inom båda riktningarna finns förstås ändå tämligen breda spektra av nyanser och gråskalor.

Fri programvara är en översättning av "free software", en beteckning som använts av GNU-projektet och Free Software Foundation sedan 1984. Ibland ser man även beteckningarna "software libre" eller "free / libre software".

Öppen källkod är en översättning av "open source", en term som lanserades av Open Source Initiative 1998. När man vill använda sig av en förkortning tar man i regel till den engelska, OSS (Open Source Software). Ibland används även förkortningen OS, som rent intutivt onekligen ligger närmare till hands. Det är dock den gängse förkortningen för operativsystem, varför den redan känns tämligen upptagen när man talar om datorer. Visserligen kan det låta roligt att säga att Linux är ett exempel på ett OS-OS (dvs ett operativsystem med öppen källkod), men risken för förvirring är uppenbar.

En licens som gör ett program till fri programvara får det automatiskt även att falla inom ramen för öppen källkod. Det motsatta sambandet gäller däremot inte.

När Statskontoret 2003 publicerade en rapport om öppen källkod / fri programvara i offentlig förvaltning (2003:8), valde man att kombinera uttrycken istället för att välja mellan dem, och skrev därför om "öppen programvara". Denna samlingsbeteckning har dock inte riktigt slagit. Idag säger de flesta "öppen källkod" när de vill ha en beteckning som omfattar hela det komplexa fenomenet.

Motsatsen till öppen källkod, dvs program vilkas användare inte har rätt till koden, betecknas ofta med det inlånade uttrycket proprietär källkod eller benämns proprietära program. De kallas även för slutna program - i motsats till öppna - eller program med sluten källkod. Ibland hör man uttrycket "kommersiella program" användas i denna betydelse, men det är ett missvisande ordval. Det finns nämligen gott om program med öppen källkod som är nog så kommersiella, och långt ifrån alla program med sluten källkod är det.

Kort historik

Principerna för öppen källkod är inte någon ny uppfinning. I grunden är det samma idéer som finns i fråga om forskningsresultat, nämligen att alla skall ha tillgång till tidigare resultat och kunna bygga vidare på dem. Den tanken följde med datorernas frammarsch från de forskningsinstitutioner där de först byggdes. I datorernas ungdom var alla program "public domain", dvs tillgängliga utan upphovsrättsliga inskränkningar. Det var snarare en självklarhet än ett genomtänkt beslut inom branschen så som den då såg ut. Skälen till att det blev så var säkert många, men två av dem framträder som verkligt viktiga. För det första föll det knappast någon in att det skulle finnas anledning att göra på något annat sätt så länge det verkligt dyra i sammanhanget var hårdvara. För det andra, och det bör heller inte underskattas, fanns "public domain" inbyggt i datorindustrins akademiska rötter.För dem som satt på universiteten och programmerade var datorprogrammen självklart del av den akademiska verksamheten.

Den proprietära programvarans historia kan sägas börja när IBM under 1960-talet gradvis kom att skilja sin programförsäljning från försäljningen av hårdvara. Ungefär då ansågs programmen ha tillräckligt stort värde för att det skulle vara värt att sälja dem separat. Under 1970-talet blev det sedan allt vanligare med program som användarna inte fick källkoden till och heller inte hade rätt att distribuera vidare.

Under 1980-talet kom så den första motreaktionen. Den har ibland beskrivits som en spricka mellan industri och akademi. På sätt och vis är det en bra bild. Men de båda sidorna har alltid fortsatt interagera, och att varje sådan bild med nödvändighet blir en förenkling.

Under tiden arbetade man vid universitetet i Berkeley från slutet av sjuttiotalet fram de vidareutvecklingar och förbättringar av operativsystemet Unix som så småningom blev BSD Unix. Samtidigt pågick en parallell utveckling av proprietära Unix-varianter, vilket skulle ge upphov till Unix-familjens andra gren, den som går under namnet System V ("system fem"). 1989 släpptes BSD Unix som öppen källkod under den första versionen av BSD-licensen.

1983 grundades projektet GNU (vilket är en förkortning för "GNU's Not Unix", en knäpp på näsan för de företag som hävdade rätten till beteckningen Unix) och 1985 Free Software Foundation (FSF) av Richard Stallman, som då precis hade lämnat MIT. FSF kom att bli drivande för fri programvara, och såväl organisationen som GPL, den licens för fri programvara som Stallman formulerade för att få ett verktyg för spridningen av fria program, har i mångt och mycket förblivit fixpunkter.

1998 grundades så Open Source Initiative (OSI), delvis för att sprida en vidare definition av öppenhet än den som förespråkas av FSF. OSI:s lista över licenser för öppen källkod har blivit en viktig referens för hela industrin. I skrivande stund innehåller den 58 olika licenser - en god illustration av vilket omfattande område öppen källkod egentligen är.

Redan året innan, 1997, hade Eric Raymonds Katedralen och basaren (The Cathedral and the Bazaar) publicerats. Raymonds tes om utveckling av källkod i Internetåldern har kommit att bli en självklarhet för mycket av den moderna utvecklingen av mjukvara med öppen källkod. Denna tes kommer också att refereras i nästa kapitel.

Längre bak i denna bok finns även en tidslinje som placerar viktiga händelser inom öppen källkod bland annat som varit centralt för datorindustrin.

Till översikten
Beställ